Anna Hansson

Moa har haft sitt gympaläger och det har varit riktigt bra! Hon tycker hon har lärt sig massor av nya saker och har träffat nya kompisar och haft en jättebra grupp med jättebra ledare - kan det bli bättre? Hon och Cajsa höll ihop och vi turades om att skjutsa och hämta. Som förälder har vi dock satts under hårda tester denna vecka. Logistiken - bara den var ett eget företag. Sen var det nyttig matsäck som skulle med varje dag, så vid 22-tiden på kvällen stod man och lagade pastasallad eller pannkakor... :-) På onsdag skulle de på kalas direkt efter gympan och på torsdagen var det fotbollsmatch direkt efter gympan... Lilla Moa hon är helt slut nu stumpan. Fyra matcher spelade de och de vann 3 och spelade oavgjort en. Moa stod i mål en match och släppte inte in ett enda mål!!!! STOLT- mmmmm!
Kvällsdopp har vi självklart hunnit med varje kväll, det är ju sommar nu!!

Idag är det fredag och jag har firat min 34:e födelsedag! Tiden går, känner ingen skillnad förutom att ju äldre jag blir desto snyggare blir jag :-) Skämt och sido, med tiden så lär jag mig att allt mer prioritera mina "golfbollar", det som är viktigt i livet. Idag tog jag en ledig dag, som en present till mig själv, tog med barnen till Slättabadet och njöt hela dagen, tills Moa skulle ha sin uppvisning kl 14.00 alldeles bredvid. Sen bar det hemöver och våra kära vänner Maria och David med tjejerna kom över på grillning. Maria bjöd på tidernas godaste tårta! TACK! Tur man har vänner som kommer med tårta när man inte själv har tid att göra någon.

I helgen bär det av till Avesta, ska fira syster som fyllt 35 år och morfar som fyller 92 år och mig då, som bara fyller 25... ;-)

Söndag? Jo, då blir det att ligga på stranden HELA dagen och njuta. En vecka kvar till semestern och den längtar jag verkligen till!

Sköt om er alla mina golfbollar!
Allt gott!

Här kommer vecka 26 illustrerat i bilder också;


Elsa vid stranden, Källviken beach - the best in Falun!


Bästisarna - forever.


Fotbollsmatch. Moa värmer upp med lite.... gympa. Inspirerad av dagens gympaövningar.


Täcker bra va...


Moa räddar alla bollar!


Laget. Moa var lagkapten denna gång också.


Slättabadet 26 juni. Elsa njuter.


Emma förvånade mig idag. Helt plötsligt är hon inte rädd för något. Hon brukar alltid vara lite skeptisk i början men nu, upp i rutchbanan på en gång, själv och tyckte det var superkul. Tappade räkningen efter 10 gånger...


Maja och Moa på lunchpausen. De svalkade sig med ett dopp och lite lek.


Hur coola får man vara?


Gympauppvisning. Moa hoppar trampets (?).


Balans på barr.


Hjulning på bänk.


Gympa handlar om glädje, skratt är viktigt!

'
Gymnasterna fick godis efter en utmärkt genomförd uppvisning!


Bergströms hemma på grillfest! Emma matar Stella. Elsa och Ellen tittar på.


Stella.


Elsa tar ett kvällsdopp. Elsa har varit så go mot mamma hela dagen. Hon har berättat för alla hon träffade att "mamma fyller år idag" :-) Sen har hon gått och gett mig kramar och pussar hela dagen och sagt "grattis". Pluttan. Inga saker i världen kan ersätta den presenten!


Moa.


Emma simmar.


Linnea.


Ellen.


Papporna fick agera gympaledare när tjejerna tränar brygga, handstående, övergång framåt osv...


Den underbart goda tårtan. Underbar dag. Tack alla som kommer ihåg mig och uppvaktar mig!

God natt Sverige.
God natt Michael Jackson, var han någonsin lycklig tro? Må du vila i frid.

I lördags träffade vi våra vänner från tiden på Galgberget, Liselott och Magnus och Sara och Jakob.
Eftersom solen sken (!) packade vi picknick-korgen och åkte till Säterdalen - underbart ställe.


Emma hjälper Elsa med linbanan.


Emma far förbi i en väldig fart.


Det är så gott att ha en storasyster som kan åka med lilltjejen! Så roligt tyckte hon!


Sara gillar det också!


Känner ni igen... drottningvinkningen... ja, kanske är det kungen som sitter bredvid :-)


Elsa tittar på söta kycklingar.


Moa och Sara och getterna.


Jakob och Emma och getterna.


Mer vild än tam, sammanfattar denna tjej bra!


Bästa kompisarna, Emilia och Emma. Familjen Pettersson kom också till Säterdalen och gjorde oss sällskap!


Elsa och Vilma åker karusell.


Lekpappa Robert ger alla barnen fart på karusellen!


Söndag kväll sitter jag här och tänker på nästa vecka. Moa ska gå på gympaläger hela veckan, fotbollsträning på det. Emma tränar friidrott och fotboll. Men fint väder ska det bli! Underbart!

Ha det gott!
Kramar

Aldrig bryta en tradition som är bra, det är vårt motto :-)

Midsommarafton tillbringades på Järnstigen förutom en avstickare med lastbilsflaksåk till Pilbo loge med sedvanlig dans runt midsommarstången! Det regnade som tusan hela förmiddagen men under Pilboturen så höll det sig tack och lov. Vi började med en riktigt god lunch hemma hos våra goa vänner Johan och Lena med barn (många barn...). Sen var det att plocka lite blommor till att klä vår alldeles egen midsommarstång - som alla år. Klockan 15.00 avgår lastbilarna och där stod vi på plats redo att klättra ombord - årets höjdpunkt näst efter tomten tycker barnen! Detta år köpte vi lite lotter och trot eller ej men vi vann första pris! 150 kronor i kontanter!!! Vi gick ju tom plus denna gång! Emma och hennes dagiskompisar fick också inför alla 100-tals firande visa upp Pigga-låtendansen! Så duktiga de var!

Sen var det bara hem och sätta på grillen, sen åt vi (igen) sen äntligen kom det vi alla väntat ett helt år på; den årliga midsommarfotbollsmatchen. Barnen mot vuxna. Detta år hände det oväntade - barnen vann... Jag och Lena kämpade i allafall så gott vi kunde, Pelle och Johan kanske inte gav allt men det var inget fegspel. Tur att de fick vinna för det brukar bli så sur stämning efteråt annars :-)

Runt 10 slocknade Elsa på soffan och runt 00.30 slumrade Emma och Moa och Lena (!) på soffan. Jag fick slita hem Pelle från grannarnas Gutiarr Hero... och så cyklade vi hem...


Spänd förväntan på lastbilarna.


Nu kommer de mamma!


Elsa ser lite skeptisk ut och framåt slutet ville hon hem... :-) Men det gick bra!


Mutade med tuggummi ställer de upp att bli fotade!


Få se nu om jag minns hur man gjorde...


Moa vägrade dansa, pappa vägrade dansa. Men mamma ville självklart dansa runt stången med barnen. Elsa ville bli buren runt... Men kul var det, det erkänner jag!


Här dansar och sjunger Emma och hennes kompisar Pigga låten!


"Hejdå din gamla leverpastej, nu vill jag inte dansa med dig. Hejdå din gamla leverpastej, för jag har fått en annan".


Sötaste 3-åringen någonsin!


Syskonen poserar på golvet.




Dags för matchen

Barnen-Vuxna

Lag Barnen. William, Moa, David och Emma.


Lagfoto - efter matchen.


Lag Vuxna. Hmmm... Emma har på något sätt under matchens gång lyckats infiltrera sig i de vuxnas lag.


Midsommarstången - så vacker!

Glad sommar alla!

Moa spelar numera fotboll, snart uppe i division 1... :-)
Sån fruktansvärd envishet som ligger inuti denna dam, helt otroligt. Peppad av våra kära vänner Johan och Ville som vi alltid spelar fotbollsmatch med på midsommarafton - det är en tradition, så bestämde hon sig för att börja på fotboll för några veckor sedan. Många av hennes kompisar går också så det skulle nog bli bra tänkte vi. Hon provade ju förra året också men tröttnade. NU är hon mer peppad än någonsin! Det går bra för henne, riktigt bra. Hon har en spelkänsla som inte är så vanligt och visserligen behöver hon fortsätta träna på t ex att springa med bollen, men duktig är hon. Denna talang måste hon ärvt av sin moster och morbror, för fotbollsgener vet jag inte om vi har så goda... skulle vara Pelle då.

Hur som helst så var det match i lördags. Spöregn såklart. Men upp hela familjen och iväg till 10... till Grycksbo. Första matchen fick Moa till sin stora förtjusning stå i mål. Hon har tränat mest på att vara målvakt, hon gillar det. Det gick otroligt bra, räddade massor av bollar och vi vann med 3-2. Andra matchen spelade de mot ett år äldre tjejer och dessutom var de ganska trötta efter att spelat en match just innan. Moa spelade ute, vänster forward och hon blev så lycklig när hon lyckades lägga in 3-3 målet!
- Mamma, tack vare mig så blev det oavgjort, annars hade vi förlorat...

Stolt mamma.


Lite uppvärmning innan första matchen körde igång.


Ibland blir det långtråkigt som målis...


Moa hade alltså varit med på två träningar innan denna match. Till råga på allt blev hon lagkapten första matchen. Hon visste inte ens vad det var... Tänk själv att aldrig sett någon match förut och än mindre spelat match. Hon visste inte hur en avspark skulle gå till eller att man som lagkapten skulle tacka motståndarlaget efter matchen... men hon fixade det galant! Hon växte nog en centimeter den dagen :-)


Här spelar hon ute. - Moa, du är vänster forward. Jaha... och vad innebär det... pluttan men det gick också jättebra.


Hela laget! Så BÄST!

Och på söndag ska Emma börja på fotboll också! Hennes kompisar från dagis har ett lag som tränar innebandy på vintern och fotboll på sommaren. Hon var med på innebandyn ganska länge och hon var riktigt bra på det, helt orädd. Men slutade för det vart tråkigt, hon ville ju leka med kompisar. Men nu vill hon prova fotbollen, så det är bara och hänga på sig regnkläderna och ställa sig bredvid fotbollsplanen igen! Roligt är det faktiskt!

Allt gott!

Majonnäsburken och två koppar kaffe -
eller What really counts.  

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg detta:   

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.   
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.   
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.
   
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
   
Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.   
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.   

Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem och jobb.   

Sanden representerar allt annat - småsakerna.   
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.   
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.
   
Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.   
Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.   
Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.   

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.   
Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.   

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän. 


Alla mina nära och kära, ni är mina golfbollar. Även om sanden tar mycket plats i min burk ibland så har jag lagt i golfbollarna först, de ryms där och har gott om plats :-)

Kramar till er alla.

En vecka har passerat. Vissa veckor händer inte så mycket speciellt, eller snarare samma saker hela tiden; tjat på barnen, städning, tvättning, träning, diskning, läggning, ja, allt som slutar på ...ning helt enkelt :-)
Andra veckor är det lite smått och gott roligt som händer och sker. Veckan som just har passerat innehöll allt från möhippa, grillkväll på Emmas dagis, träning fyra dagar i rad... Falu kalas och makefritt onsdag till söndag.

I onsdags åkte Pelle till Sölvesborg, som en gång per år helt plötsligt förvandlas till Sveriges metropol för såna hårdrocksdiggande typer (!) som Pelle och hans bror. Sweden Rock stod på schemat. Idag kom han hem, ruskigt solbränd då de haft sol varje dag, vi har bara haft regn här hemma...

Själv har jag och barnen haft det mysigt. På något sätt så går det alltid nästan lättare när det bara är en av oss hemma. På fredag kväll kom mormor upp till oss lagom till pysmys-kvällen framför Talang 2009. I lördags var vi på stan på kvällen på Falukalaset. Rix FM-festival missar vi aldrig - barnen älskar det! Alltid kända artister som uppträder och gratis är det också! Vi hann med några karuseller innan artisterna kom upp på scenen. Allra bäst tyckte barnen att Måns Zelmerlöf var, sen Starpilots och BWO! Vi åkte allihopa, mormor, jag och alla barnen tillsammans med Vicky och barnen. De små ville dock ge upp lite tidigare så vi fick vara kvar med de stora för att vänta på Måns Zelmerlöf, som såklart var sist ut!


Emma och Emilia åker karusell.


Vilma, Moa och Elsa åker karusell.


Blå sockervadd, vilken uppfinning...


Vicky med en Emilia på axlarna.


Vi var verkligen tappra mammor igår, med varsitt barn på axlarna mest hela tiden för att de skulle få se sina idoler. Mormor var likaså tapper med en liten Elsa på sina axlar :-)

Idag, känns det i axlarna kan jag säga! Det kan också ha och göra med träningen... För den delen så anmälde jag intresse på Friskis & Svettis idag att bli värd på jympapassen! Ska få en utbildning och börjar i höst - roligt!


Nu ska jag upp och ta hand om min stora lilla 9-åring som visst gått och burit på en obehaglig känsla och som brast nu i kväll. Vi undrade just varför hon började påpeka att hon kände sig sjuk, febrig, ville inte somna, ville inte gå till skolan imorgon. Det visar sig vara lite struligt med en kompis på skolan och hon kände sig lite orolig. Lilla stumpan, minns ni den känslan (åtminstone ni kvinnor som en gång varit en 9-årig flicka...), när det fanns något som gjorde att man hade ont i magen på kvällen men som man ändå helst inte ville göra något åt för det får inte bli någon stor sak av det för då blir det så jobbigt. Just så kände Moa ikväll. Den goda mamman som man är kom förstås på en bra lösning och när hon kryper upp i famnen och gråter ut för att hon känner att vi står på hennes sida och vill henne så väl och att vi skulle ställa upp för henne nästan oavsett vad det gällde, så blir jag rörd till tårar... I denna stund finns det inget som slår känslan av att vara mamma. Lilla Moa, hon ska igenom så mycket denna lilla dam. Tyvärr håller hon alltför mycket inom sig, men att hon berättade detta nu är ett stort steg för henne och det är jag så glad för. Ska bara se till att det blir ett bra resultat också, och att det "inte blir för stor sak av det" men ändå löser sig. Och vissa tycker att ett maraton är en utmaning... :-)

God natt kära.  

Helt enkelt så.

Vilma och Moa.