Hjälp... hon är bara 9 år

Något hände efter Moas disco. Hon blev väldigt mycket mer omtyckt av alla killar helt plötsligt... Det är i och för sig inget kosntigt - hon är en underbar tjej och oerhört omtyckt av både tjej- och killkompisar. Det har hon alltid varit.

Nu får man vänja sig vid att hon är ihop med den och har gjort slut med den och han är kär i mig och vi har pussats (!). Hjälp, jag känner mig inte redo att bli "storbarnsmamma". I min värld är jag fortfarande småbarnsmamma och har inte behövt bekymra mig över sådana här frågor... det är ett ovant område.

Ikväll tyckte jag mycket synd om henne. Hon har varit ihop med en kille, vi kallar honom Kalle, och i måndags så gjorde Moa slut med honom för att "Olle" frågade chans på henne och hon ville hellre vara ihop med honom då... Nu har hon fått veta att Kalle blev väldigt ledsen när Moa gjorde slut, han till och med grät på skolan och nu känner Moa sig så taskig för att hon gjort honom illa. Vad säger man?????????????

Jag försöker trevande med några förslag, såsom; huvudsaken att det känns rätt för dig, vem är du mest kär i? Ja, gissa om det är lätt för en 9-åring och svara på... :-)

Det är väl nu man bara ska vara den där förstående mamman som lyssnar och kramar. Lilla gumman, hon kröp upp i min famn och grät en skvätt. Just i detta ögonblick vill jag bara sätta henne i en glasbur och skydda henne från allt, men jag vet att detta är en del i hennes utveckling och som sjävklart kommer leda till något lärorikt i hennes liv, men ändå... min lilla, lilla Moa.

Till råga på allt så låg Emma bredvid också för jag var själv hemma med barnen. - Mamma, varför är Moa ledsen?
Det är väl i sådana här stunder man ändå får se det som en fördel med storasyskon, att hon får se att allt inte är så lätt här i livet och att det är helt okej att vara ledsen ibland.
 
Nu ska jag försöka lägga mig, det väntar oerhört intensiva veckor framöver!

Kram från "snart tonårsmamman"..................

Kommentarer
Postat av: Moster Linda

Finaste syster. Är så stolt över dig!



Livet är svårt och tufft emellanåt, även för våra små :) Men med öppet hjärta och sinne kan vi ta oss an allt. Minns tavlan jag fick av dig när jag fyllde 14. "Att våga är att förlora fotfästet en liten stund". Och att våga är att vinna, många gånger.



All kärlek! / Sis

2009-05-03 @ 22:02:14
URL: http://thisshutter.wordpress.com
Postat av: Per

ojj, har hon redan kommit till det stadiet, då är det inte lätt inte. Bara står på dig och försöka stötta henne så mycket som möjligt :)



kram

2009-05-13 @ 18:01:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0