Fetmats och Gud
Dagarna går och att jag inte sitter lika mycket framför datorn på min fritid syns också i min blogg... inläggen blir inte så många. Men ett litet nedstamp då och då lär det bli fortsättningsvis också.
Status i livet
Jobb
Löper på, massor massor att göra. Flyttat till nya lokaler som är oerhört fina, ligger för långt ifrån verksamheten och är kalla :-)
Pelle stortrivs och går från och med nästa vecka in på sommarschemat som innebär sluta 16.00 varje dag!! Fin-fint.
Hemmet
Det vackra... och ständigt röriga och skräpiga... På tur står att plantera lite blommor ute och rensa rabatterna. Vi har köpt en studsmatta nu efter många diskussioner. Tjejerna har väntat tålmodigt och vi känner oss riktigt bekväma för en gångs skull att de har väntat på något gott och nu får det.
Barn
De underbara tre. Moa har just blivit en stor tjej. Det är bara att konstatera, hon är inget litet barn längre. Hon är en fantastiskt fin 9-åring, med sin mors humör (!) och ett hjärta av guld. Hon är en sån fin vän och omtyckt tjej. Det går jättebra för henne i skolan och hon jympar och spelar fotboll. Denna helg gör hon det hon tycker allra mest om, nämligen tillbringar den hos sin moster Linda. Denna gång även med Allex (såklart) och morbror Henke. Tänk att få ha en moster som ägnar all tid åt henne under hela helgen, gör bara saker som Moa tycker om och framför allt bara umgås och pratar och myser. Underbart att se deras relation, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det.
Emma, vår lilla 6-åring snart. Hon fyller om en dryg vecka! Då blir det barnkalas igen, det tredje inom loppet av 2,5 månad :-) Emma är en alldeles speciell liten tjej. Hon är så full i funderingar och även full i bus... Hon är riktigt bra på att testa våra gränser och det är jobbigt, men ägnar man bara henne lite egen tid, vilket är just det hon vill ha så är hon helt underbar! Förra helgen gjorde vi en utflykt som hon har pratat om sen i vintras, nämligen besökte Fetmats gravplats. För alla er som inte är Falubor, läs mer om Fetmats här: http://www.algonet.se/~hk-kyhle/stories/wagner2.html
Det är en underbar historia om en gruvarbetares öde i Falu koppargruva. Emma har fascinerats av den sen de på dagis besökte Kårebocken och fick berättat historien. Sen dess har vi läst boken och även gått på barn-vandring i gruvan och detta är en upplevelse! Numer ligger Fetmats begravd i Stora Kopparbergs kyrka i Falun. I söndags var det äntligen dags att titta till den. Det var en ganska pirrig Emma som stegade in på kyrkogården en strålande vacker söndag.
Eftersom vi skulle skjutsa Elsa på kalas precis efteråt så passade vi på att äta lunch på kyrkogården... är det tillåtet? Ja, vi träffade på en präst iallafall som kom ut från kyrkan och hon sa inget. Hon kunde dock inte heller svara på vart graven fanns... Emma undrade om präster jobbade på sönadagar också... varför då? När vi ätit klart gick vi runt kyrkan för Emma hade bestämt sett graven när vi kom... och det visade sig vara rätt, där stod den.
Lite skeptisk var hon. Mamma, vad liten graven är. Ja, men graven ligger under marken i en kista som är mycket större än stenen... Jaha, sa Emma och klev snabbt åt sidan... :-) Kyrkogårdar är märkliga gårdar sannerligen.
Det roliga med Emma är hennes filosofiska ådra. Hon började resonera om människor som levde "förr i tiden" som Fetmats och Gud. De ligger på kyrkogården nu för de levde ju bara förr i tiden. Mamma jag tror på Gud, han var snäll. Mamma, hur kan kroppen åka upp i himlen? Ibland känner jag att jag inte räcker till för att svara på alla hennes frågor, men hon nöjer sig ofta ändå med svaren hon får även om jag själv tycker att jag svarar lite konstigt ibland... :-)
Emma förföljs dock av en rädsla att varje kväll drömma mardrömmar och hon vill inte alls sova själv. När hon väl har somnat så sover hon ALLTID gott hela natten, men rädslan finns där. Stackars liten. Förhoppningsvis kan Emma och Elsa sova tillsammans när Elsa har blivit lite större.
Elsa då, lilla pluttan. Ja, hon är tre år nu. En stor tjej. Hon har dragits med en mycket, mycket långdragen förkylning som gör att hon inte orkar vara sig själv till 100%. Hon är väldigt känslig, gråter ofta och är trött. Vi har flera gånger tagit prover som visar något förhöjda värden av trombocyter (ni förstår...) men anvisas bara återkomma om ett par månader för att se hur det ser ut då... Men vissa dagar är bättre än andra och när hon är pigg är hon så himla go! Omtänksam, vet vad hon vill, testar oss och sina storasystrar och däremellan leker hon med sig själv eller sina kompisar, som är förvånansvärt många för att vara tre år!
Här är hon i lekparken och klättar, en egenskap som alla tre barnen ärvt av sin far... Så högt upp som möjligt.
Känner ni hennes känsla av att ha klättrat upp själv! JAG KAN ALLT!!!! Önskar att den kunde få finnas kvar för alltid.
Nej, nu är det lite myskväll kvar innan ögonlocken faller ihop.
Allt gott!
Kram
Status i livet
Jobb
Löper på, massor massor att göra. Flyttat till nya lokaler som är oerhört fina, ligger för långt ifrån verksamheten och är kalla :-)
Pelle stortrivs och går från och med nästa vecka in på sommarschemat som innebär sluta 16.00 varje dag!! Fin-fint.
Hemmet
Det vackra... och ständigt röriga och skräpiga... På tur står att plantera lite blommor ute och rensa rabatterna. Vi har köpt en studsmatta nu efter många diskussioner. Tjejerna har väntat tålmodigt och vi känner oss riktigt bekväma för en gångs skull att de har väntat på något gott och nu får det.
Barn
De underbara tre. Moa har just blivit en stor tjej. Det är bara att konstatera, hon är inget litet barn längre. Hon är en fantastiskt fin 9-åring, med sin mors humör (!) och ett hjärta av guld. Hon är en sån fin vän och omtyckt tjej. Det går jättebra för henne i skolan och hon jympar och spelar fotboll. Denna helg gör hon det hon tycker allra mest om, nämligen tillbringar den hos sin moster Linda. Denna gång även med Allex (såklart) och morbror Henke. Tänk att få ha en moster som ägnar all tid åt henne under hela helgen, gör bara saker som Moa tycker om och framför allt bara umgås och pratar och myser. Underbart att se deras relation, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det.
Emma, vår lilla 6-åring snart. Hon fyller om en dryg vecka! Då blir det barnkalas igen, det tredje inom loppet av 2,5 månad :-) Emma är en alldeles speciell liten tjej. Hon är så full i funderingar och även full i bus... Hon är riktigt bra på att testa våra gränser och det är jobbigt, men ägnar man bara henne lite egen tid, vilket är just det hon vill ha så är hon helt underbar! Förra helgen gjorde vi en utflykt som hon har pratat om sen i vintras, nämligen besökte Fetmats gravplats. För alla er som inte är Falubor, läs mer om Fetmats här: http://www.algonet.se/~hk-kyhle/stories/wagner2.html
Det är en underbar historia om en gruvarbetares öde i Falu koppargruva. Emma har fascinerats av den sen de på dagis besökte Kårebocken och fick berättat historien. Sen dess har vi läst boken och även gått på barn-vandring i gruvan och detta är en upplevelse! Numer ligger Fetmats begravd i Stora Kopparbergs kyrka i Falun. I söndags var det äntligen dags att titta till den. Det var en ganska pirrig Emma som stegade in på kyrkogården en strålande vacker söndag.
Eftersom vi skulle skjutsa Elsa på kalas precis efteråt så passade vi på att äta lunch på kyrkogården... är det tillåtet? Ja, vi träffade på en präst iallafall som kom ut från kyrkan och hon sa inget. Hon kunde dock inte heller svara på vart graven fanns... Emma undrade om präster jobbade på sönadagar också... varför då? När vi ätit klart gick vi runt kyrkan för Emma hade bestämt sett graven när vi kom... och det visade sig vara rätt, där stod den.
Lite skeptisk var hon. Mamma, vad liten graven är. Ja, men graven ligger under marken i en kista som är mycket större än stenen... Jaha, sa Emma och klev snabbt åt sidan... :-) Kyrkogårdar är märkliga gårdar sannerligen.
Det roliga med Emma är hennes filosofiska ådra. Hon började resonera om människor som levde "förr i tiden" som Fetmats och Gud. De ligger på kyrkogården nu för de levde ju bara förr i tiden. Mamma jag tror på Gud, han var snäll. Mamma, hur kan kroppen åka upp i himlen? Ibland känner jag att jag inte räcker till för att svara på alla hennes frågor, men hon nöjer sig ofta ändå med svaren hon får även om jag själv tycker att jag svarar lite konstigt ibland... :-)
Emma förföljs dock av en rädsla att varje kväll drömma mardrömmar och hon vill inte alls sova själv. När hon väl har somnat så sover hon ALLTID gott hela natten, men rädslan finns där. Stackars liten. Förhoppningsvis kan Emma och Elsa sova tillsammans när Elsa har blivit lite större.
Elsa då, lilla pluttan. Ja, hon är tre år nu. En stor tjej. Hon har dragits med en mycket, mycket långdragen förkylning som gör att hon inte orkar vara sig själv till 100%. Hon är väldigt känslig, gråter ofta och är trött. Vi har flera gånger tagit prover som visar något förhöjda värden av trombocyter (ni förstår...) men anvisas bara återkomma om ett par månader för att se hur det ser ut då... Men vissa dagar är bättre än andra och när hon är pigg är hon så himla go! Omtänksam, vet vad hon vill, testar oss och sina storasystrar och däremellan leker hon med sig själv eller sina kompisar, som är förvånansvärt många för att vara tre år!
Här är hon i lekparken och klättar, en egenskap som alla tre barnen ärvt av sin far... Så högt upp som möjligt.
Känner ni hennes känsla av att ha klättrat upp själv! JAG KAN ALLT!!!! Önskar att den kunde få finnas kvar för alltid.
Nej, nu är det lite myskväll kvar innan ögonlocken faller ihop.
Allt gott!
Kram
Kommentarer
Postat av: Åse
Vad mysigt du hade skrivit om dina tre hjärtegryn!
Saknar er & önskar att vi hade möjlighet att träffas oftare så att vi fick lära känna varandras barn!!!
Kram
Postat av: Anonym
Hej vännen!
Jag önskar också att vi bodde närmare varandra. Saknar dig och dina nära. Det vore så roligt om ni tog vägen förbi Falun någon gång! Vi kommer uppåt Norrland i sommar, kanske ett stopp i Ö-vik?
Sköt om er!
Kram Anna
Trackback
