Falukalas och tjejbekymmer
En vecka har passerat. Vissa veckor händer inte så mycket speciellt, eller snarare samma saker hela tiden; tjat på barnen, städning, tvättning, träning, diskning, läggning, ja, allt som slutar på ...ning helt enkelt :-)
Andra veckor är det lite smått och gott roligt som händer och sker. Veckan som just har passerat innehöll allt från möhippa, grillkväll på Emmas dagis, träning fyra dagar i rad... Falu kalas och makefritt onsdag till söndag.
I onsdags åkte Pelle till Sölvesborg, som en gång per år helt plötsligt förvandlas till Sveriges metropol för såna hårdrocksdiggande typer (!) som Pelle och hans bror. Sweden Rock stod på schemat. Idag kom han hem, ruskigt solbränd då de haft sol varje dag, vi har bara haft regn här hemma...
Själv har jag och barnen haft det mysigt. På något sätt så går det alltid nästan lättare när det bara är en av oss hemma. På fredag kväll kom mormor upp till oss lagom till pysmys-kvällen framför Talang 2009. I lördags var vi på stan på kvällen på Falukalaset. Rix FM-festival missar vi aldrig - barnen älskar det! Alltid kända artister som uppträder och gratis är det också! Vi hann med några karuseller innan artisterna kom upp på scenen. Allra bäst tyckte barnen att Måns Zelmerlöf var, sen Starpilots och BWO! Vi åkte allihopa, mormor, jag och alla barnen tillsammans med Vicky och barnen. De små ville dock ge upp lite tidigare så vi fick vara kvar med de stora för att vänta på Måns Zelmerlöf, som såklart var sist ut!
Emma och Emilia åker karusell.
Vilma, Moa och Elsa åker karusell.
Blå sockervadd, vilken uppfinning...
Vicky med en Emilia på axlarna.
Vi var verkligen tappra mammor igår, med varsitt barn på axlarna mest hela tiden för att de skulle få se sina idoler. Mormor var likaså tapper med en liten Elsa på sina axlar :-)
Idag, känns det i axlarna kan jag säga! Det kan också ha och göra med träningen... För den delen så anmälde jag intresse på Friskis & Svettis idag att bli värd på jympapassen! Ska få en utbildning och börjar i höst - roligt!
Nu ska jag upp och ta hand om min stora lilla 9-åring som visst gått och burit på en obehaglig känsla och som brast nu i kväll. Vi undrade just varför hon började påpeka att hon kände sig sjuk, febrig, ville inte somna, ville inte gå till skolan imorgon. Det visar sig vara lite struligt med en kompis på skolan och hon kände sig lite orolig. Lilla stumpan, minns ni den känslan (åtminstone ni kvinnor som en gång varit en 9-årig flicka...), när det fanns något som gjorde att man hade ont i magen på kvällen men som man ändå helst inte ville göra något åt för det får inte bli någon stor sak av det för då blir det så jobbigt. Just så kände Moa ikväll. Den goda mamman som man är kom förstås på en bra lösning och när hon kryper upp i famnen och gråter ut för att hon känner att vi står på hennes sida och vill henne så väl och att vi skulle ställa upp för henne nästan oavsett vad det gällde, så blir jag rörd till tårar... I denna stund finns det inget som slår känslan av att vara mamma. Lilla Moa, hon ska igenom så mycket denna lilla dam. Tyvärr håller hon alltför mycket inom sig, men att hon berättade detta nu är ett stort steg för henne och det är jag så glad för. Ska bara se till att det blir ett bra resultat också, och att det "inte blir för stor sak av det" men ändå löser sig. Och vissa tycker att ett maraton är en utmaning... :-)
God natt kära.
Andra veckor är det lite smått och gott roligt som händer och sker. Veckan som just har passerat innehöll allt från möhippa, grillkväll på Emmas dagis, träning fyra dagar i rad... Falu kalas och makefritt onsdag till söndag.
I onsdags åkte Pelle till Sölvesborg, som en gång per år helt plötsligt förvandlas till Sveriges metropol för såna hårdrocksdiggande typer (!) som Pelle och hans bror. Sweden Rock stod på schemat. Idag kom han hem, ruskigt solbränd då de haft sol varje dag, vi har bara haft regn här hemma...
Själv har jag och barnen haft det mysigt. På något sätt så går det alltid nästan lättare när det bara är en av oss hemma. På fredag kväll kom mormor upp till oss lagom till pysmys-kvällen framför Talang 2009. I lördags var vi på stan på kvällen på Falukalaset. Rix FM-festival missar vi aldrig - barnen älskar det! Alltid kända artister som uppträder och gratis är det också! Vi hann med några karuseller innan artisterna kom upp på scenen. Allra bäst tyckte barnen att Måns Zelmerlöf var, sen Starpilots och BWO! Vi åkte allihopa, mormor, jag och alla barnen tillsammans med Vicky och barnen. De små ville dock ge upp lite tidigare så vi fick vara kvar med de stora för att vänta på Måns Zelmerlöf, som såklart var sist ut!
Emma och Emilia åker karusell.
Vilma, Moa och Elsa åker karusell.
Blå sockervadd, vilken uppfinning...
Vicky med en Emilia på axlarna.
Vi var verkligen tappra mammor igår, med varsitt barn på axlarna mest hela tiden för att de skulle få se sina idoler. Mormor var likaså tapper med en liten Elsa på sina axlar :-)
Idag, känns det i axlarna kan jag säga! Det kan också ha och göra med träningen... För den delen så anmälde jag intresse på Friskis & Svettis idag att bli värd på jympapassen! Ska få en utbildning och börjar i höst - roligt!
Nu ska jag upp och ta hand om min stora lilla 9-åring som visst gått och burit på en obehaglig känsla och som brast nu i kväll. Vi undrade just varför hon började påpeka att hon kände sig sjuk, febrig, ville inte somna, ville inte gå till skolan imorgon. Det visar sig vara lite struligt med en kompis på skolan och hon kände sig lite orolig. Lilla stumpan, minns ni den känslan (åtminstone ni kvinnor som en gång varit en 9-årig flicka...), när det fanns något som gjorde att man hade ont i magen på kvällen men som man ändå helst inte ville göra något åt för det får inte bli någon stor sak av det för då blir det så jobbigt. Just så kände Moa ikväll. Den goda mamman som man är kom förstås på en bra lösning och när hon kryper upp i famnen och gråter ut för att hon känner att vi står på hennes sida och vill henne så väl och att vi skulle ställa upp för henne nästan oavsett vad det gällde, så blir jag rörd till tårar... I denna stund finns det inget som slår känslan av att vara mamma. Lilla Moa, hon ska igenom så mycket denna lilla dam. Tyvärr håller hon alltför mycket inom sig, men att hon berättade detta nu är ett stort steg för henne och det är jag så glad för. Ska bara se till att det blir ett bra resultat också, och att det "inte blir för stor sak av det" men ändå löser sig. Och vissa tycker att ett maraton är en utmaning... :-)
God natt kära.
Kommentarer
Postat av: Åse
Vad rörd jag blir av din text om Moa! Minns så himla väl den där känlsan som du beskriver så bra! Kan bara hålla med dig - inget slår känslan av att vara mamma!!
Puss på dig
Trackback
