Säterdalen

I lördags träffade vi våra vänner från tiden på Galgberget, Liselott och Magnus och Sara och Jakob.
Eftersom solen sken (!) packade vi picknick-korgen och åkte till Säterdalen - underbart ställe.


Emma hjälper Elsa med linbanan.


Emma far förbi i en väldig fart.


Det är så gott att ha en storasyster som kan åka med lilltjejen! Så roligt tyckte hon!


Sara gillar det också!


Känner ni igen... drottningvinkningen... ja, kanske är det kungen som sitter bredvid :-)


Elsa tittar på söta kycklingar.


Moa och Sara och getterna.


Jakob och Emma och getterna.


Mer vild än tam, sammanfattar denna tjej bra!


Bästa kompisarna, Emilia och Emma. Familjen Pettersson kom också till Säterdalen och gjorde oss sällskap!


Elsa och Vilma åker karusell.


Lekpappa Robert ger alla barnen fart på karusellen!


Söndag kväll sitter jag här och tänker på nästa vecka. Moa ska gå på gympaläger hela veckan, fotbollsträning på det. Emma tränar friidrott och fotboll. Men fint väder ska det bli! Underbart!

Ha det gott!
Kramar

Midsommar 2009

Aldrig bryta en tradition som är bra, det är vårt motto :-)

Midsommarafton tillbringades på Järnstigen förutom en avstickare med lastbilsflaksåk till Pilbo loge med sedvanlig dans runt midsommarstången! Det regnade som tusan hela förmiddagen men under Pilboturen så höll det sig tack och lov. Vi började med en riktigt god lunch hemma hos våra goa vänner Johan och Lena med barn (många barn...). Sen var det att plocka lite blommor till att klä vår alldeles egen midsommarstång - som alla år. Klockan 15.00 avgår lastbilarna och där stod vi på plats redo att klättra ombord - årets höjdpunkt näst efter tomten tycker barnen! Detta år köpte vi lite lotter och trot eller ej men vi vann första pris! 150 kronor i kontanter!!! Vi gick ju tom plus denna gång! Emma och hennes dagiskompisar fick också inför alla 100-tals firande visa upp Pigga-låtendansen! Så duktiga de var!

Sen var det bara hem och sätta på grillen, sen åt vi (igen) sen äntligen kom det vi alla väntat ett helt år på; den årliga midsommarfotbollsmatchen. Barnen mot vuxna. Detta år hände det oväntade - barnen vann... Jag och Lena kämpade i allafall så gott vi kunde, Pelle och Johan kanske inte gav allt men det var inget fegspel. Tur att de fick vinna för det brukar bli så sur stämning efteråt annars :-)

Runt 10 slocknade Elsa på soffan och runt 00.30 slumrade Emma och Moa och Lena (!) på soffan. Jag fick slita hem Pelle från grannarnas Gutiarr Hero... och så cyklade vi hem...


Spänd förväntan på lastbilarna.


Nu kommer de mamma!


Elsa ser lite skeptisk ut och framåt slutet ville hon hem... :-) Men det gick bra!


Mutade med tuggummi ställer de upp att bli fotade!


Få se nu om jag minns hur man gjorde...


Moa vägrade dansa, pappa vägrade dansa. Men mamma ville självklart dansa runt stången med barnen. Elsa ville bli buren runt... Men kul var det, det erkänner jag!


Här dansar och sjunger Emma och hennes kompisar Pigga låten!


"Hejdå din gamla leverpastej, nu vill jag inte dansa med dig. Hejdå din gamla leverpastej, för jag har fått en annan".


Sötaste 3-åringen någonsin!


Syskonen poserar på golvet.




Dags för matchen

Barnen-Vuxna

Lag Barnen. William, Moa, David och Emma.


Lagfoto - efter matchen.


Lag Vuxna. Hmmm... Emma har på något sätt under matchens gång lyckats infiltrera sig i de vuxnas lag.


Midsommarstången - så vacker!

Glad sommar alla!

Fotbollstjejen

Moa spelar numera fotboll, snart uppe i division 1... :-)
Sån fruktansvärd envishet som ligger inuti denna dam, helt otroligt. Peppad av våra kära vänner Johan och Ville som vi alltid spelar fotbollsmatch med på midsommarafton - det är en tradition, så bestämde hon sig för att börja på fotboll för några veckor sedan. Många av hennes kompisar går också så det skulle nog bli bra tänkte vi. Hon provade ju förra året också men tröttnade. NU är hon mer peppad än någonsin! Det går bra för henne, riktigt bra. Hon har en spelkänsla som inte är så vanligt och visserligen behöver hon fortsätta träna på t ex att springa med bollen, men duktig är hon. Denna talang måste hon ärvt av sin moster och morbror, för fotbollsgener vet jag inte om vi har så goda... skulle vara Pelle då.

Hur som helst så var det match i lördags. Spöregn såklart. Men upp hela familjen och iväg till 10... till Grycksbo. Första matchen fick Moa till sin stora förtjusning stå i mål. Hon har tränat mest på att vara målvakt, hon gillar det. Det gick otroligt bra, räddade massor av bollar och vi vann med 3-2. Andra matchen spelade de mot ett år äldre tjejer och dessutom var de ganska trötta efter att spelat en match just innan. Moa spelade ute, vänster forward och hon blev så lycklig när hon lyckades lägga in 3-3 målet!
- Mamma, tack vare mig så blev det oavgjort, annars hade vi förlorat...

Stolt mamma.


Lite uppvärmning innan första matchen körde igång.


Ibland blir det långtråkigt som målis...


Moa hade alltså varit med på två träningar innan denna match. Till råga på allt blev hon lagkapten första matchen. Hon visste inte ens vad det var... Tänk själv att aldrig sett någon match förut och än mindre spelat match. Hon visste inte hur en avspark skulle gå till eller att man som lagkapten skulle tacka motståndarlaget efter matchen... men hon fixade det galant! Hon växte nog en centimeter den dagen :-)


Här spelar hon ute. - Moa, du är vänster forward. Jaha... och vad innebär det... pluttan men det gick också jättebra.


Hela laget! Så BÄST!

Och på söndag ska Emma börja på fotboll också! Hennes kompisar från dagis har ett lag som tränar innebandy på vintern och fotboll på sommaren. Hon var med på innebandyn ganska länge och hon var riktigt bra på det, helt orädd. Men slutade för det vart tråkigt, hon ville ju leka med kompisar. Men nu vill hon prova fotbollen, så det är bara och hänga på sig regnkläderna och ställa sig bredvid fotbollsplanen igen! Roligt är det faktiskt!

Allt gott!

Moas examen

Snyft... Moa... så stor... så vacker... så klok... så duktig... så temperamentsfull... så lik mamma :-)

Här är hon, allas vår 9-åriga skönhet, som just kämpat sig igenom två år - ofantligt bra gjort! Tro det eller ej men hon har kämpat, med en dåres envishet. Hon hade som mål att göra klart hela matteboken hemma, detta var inget måste men hon ville det själv. I onsdags kom hon hem och sa att hon ville göra klart alla sidor i boken för på torsdagen skulle den lämnas in. Hon kämpade tills hon var alldeles rödblommig om kinderna, mamma och pappa servade med mat, choklad och vätska och Moa räknade, typ 13 sidor och än idag minns hon det allra sista talet - 41. I samma stund hon skrev det så gallskrek hon av lycka - JAG ÄR KLAR! JAG HAR GJORT HELA BOKEN!  Sann lycka... hon sprang runt och skrek och hoppade omkring och var så oerhört stolt över sig själv. Envis som en grön gris, det är Moa det! En stjärna i matteboken fick hon, som var en av kanske fem elever som lämnat in den...



Morgonbestyr. Tre fina flickor ska kläs och fixas i håret. Emma testar den klassiska: Spegel, spegel på väggen där... Självklart svarar spegeln: DU vackrast i landet är!


Moa är examensfin!


I en skola med nästan 600 elever så är det en liten väntan medan de andra klasserna ska uppträda. Emma har dock fullt upp med att hålla koll på allt som händer runt omkring henne :-)


Pirr i magen och väntan på sin tur, det kan ju få vem som helst att bli lite trött...


One in a million.


Många tankar och ett leende på läpparna. Lycka och vemod.


Fröken Pernilla önskar alla barn en skön sommar och tackar för ett toppenbra år!


Fantastiska "fröken" Erik.


Det sker lite förändringar till hösten när fröken Ulrika slutar, klasskompisen Oliver slutar och fyra nya barn ska komma in i klassen. Spännande och pirrigt samtidigt!

All min kärlek till min äldsta dotter Moa.


Majonnäsburken och två koppar kaffe

Majonnäsburken och två koppar kaffe -
eller What really counts.  


När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg detta:   

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.   
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.   
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.
   
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
   
Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.   
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.   

Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem och jobb.   

Sanden representerar allt annat - småsakerna.   
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.   
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.
   
Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.   
Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.   
Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.   

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.   
Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.   

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän. 


Alla mina nära och kära, ni är mina golfbollar. Även om sanden tar mycket plats i min burk ibland så har jag lagt i golfbollarna först, de ryms där och har gott om plats :-)

Kramar till er alla.

Falukalas och tjejbekymmer

En vecka har passerat. Vissa veckor händer inte så mycket speciellt, eller snarare samma saker hela tiden; tjat på barnen, städning, tvättning, träning, diskning, läggning, ja, allt som slutar på ...ning helt enkelt :-)
Andra veckor är det lite smått och gott roligt som händer och sker. Veckan som just har passerat innehöll allt från möhippa, grillkväll på Emmas dagis, träning fyra dagar i rad... Falu kalas och makefritt onsdag till söndag.

I onsdags åkte Pelle till Sölvesborg, som en gång per år helt plötsligt förvandlas till Sveriges metropol för såna hårdrocksdiggande typer (!) som Pelle och hans bror. Sweden Rock stod på schemat. Idag kom han hem, ruskigt solbränd då de haft sol varje dag, vi har bara haft regn här hemma...

Själv har jag och barnen haft det mysigt. På något sätt så går det alltid nästan lättare när det bara är en av oss hemma. På fredag kväll kom mormor upp till oss lagom till pysmys-kvällen framför Talang 2009. I lördags var vi på stan på kvällen på Falukalaset. Rix FM-festival missar vi aldrig - barnen älskar det! Alltid kända artister som uppträder och gratis är det också! Vi hann med några karuseller innan artisterna kom upp på scenen. Allra bäst tyckte barnen att Måns Zelmerlöf var, sen Starpilots och BWO! Vi åkte allihopa, mormor, jag och alla barnen tillsammans med Vicky och barnen. De små ville dock ge upp lite tidigare så vi fick vara kvar med de stora för att vänta på Måns Zelmerlöf, som såklart var sist ut!


Emma och Emilia åker karusell.


Vilma, Moa och Elsa åker karusell.


Blå sockervadd, vilken uppfinning...


Vicky med en Emilia på axlarna.


Vi var verkligen tappra mammor igår, med varsitt barn på axlarna mest hela tiden för att de skulle få se sina idoler. Mormor var likaså tapper med en liten Elsa på sina axlar :-)

Idag, känns det i axlarna kan jag säga! Det kan också ha och göra med träningen... För den delen så anmälde jag intresse på Friskis & Svettis idag att bli värd på jympapassen! Ska få en utbildning och börjar i höst - roligt!


Nu ska jag upp och ta hand om min stora lilla 9-åring som visst gått och burit på en obehaglig känsla och som brast nu i kväll. Vi undrade just varför hon började påpeka att hon kände sig sjuk, febrig, ville inte somna, ville inte gå till skolan imorgon. Det visar sig vara lite struligt med en kompis på skolan och hon kände sig lite orolig. Lilla stumpan, minns ni den känslan (åtminstone ni kvinnor som en gång varit en 9-årig flicka...), när det fanns något som gjorde att man hade ont i magen på kvällen men som man ändå helst inte ville göra något åt för det får inte bli någon stor sak av det för då blir det så jobbigt. Just så kände Moa ikväll. Den goda mamman som man är kom förstås på en bra lösning och när hon kryper upp i famnen och gråter ut för att hon känner att vi står på hennes sida och vill henne så väl och att vi skulle ställa upp för henne nästan oavsett vad det gällde, så blir jag rörd till tårar... I denna stund finns det inget som slår känslan av att vara mamma. Lilla Moa, hon ska igenom så mycket denna lilla dam. Tyvärr håller hon alltför mycket inom sig, men att hon berättade detta nu är ett stort steg för henne och det är jag så glad för. Ska bara se till att det blir ett bra resultat också, och att det "inte blir för stor sak av det" men ändå löser sig. Och vissa tycker att ett maraton är en utmaning... :-)

God natt kära.  

Bästa kompisar





Helt enkelt så.

Vilma och Moa.

Sol, karneval och kalas!!!

Så har denna helg gått förbi, alldeles för fort...
Vi har haft ett fantastiskt väder och som man brukar säga;

Sol ute, sol inne
Sol i hjärta, sol i sinne

Så sant, så sant!

Helgen har ändå innehållt mycket smått och gott. Fredag åkte vi till mormor och Björn i Avesta och gick på karneval och åkte karuseller, åt sockervadd och gjorde av med fruktansvärt mycket pengar på struntsaker... :-)
Lördagen började bra, jag och Pelle sprang elljusspåret vid vattentornet i Avesta - det var längesedan! Det är så mycket jobbigare att springa i en backig terräng än vad jag är van vid här i Källviken... men vi kämpade oss igenom två varv fastän benen var tunga. Jag avslöjar inte hur långt det var för då skäms jag... :-)

Vi åkte hem efter att ha firat mormor och Emma med sång och presenter. Tänk att Emma var planerad att födas på mormors 50-års dag men hon höll ut 3 dagar extra! Emma var på 6-års kalas igår och vi passade på att hälsa på goda vänner i deras nybyggda hus. Avnjöt en god smörgåstårta. Vi hann tom med att grilla när vi kom hem på kvällen.

Söndagen då, den går i Emmas tecken förstås!!! Det efterlängtade 6-års kalaset. Som alltid, säkert 3:e eller 4:e året i rad som Emma bokstavligen har haft ett riktigt kalasväder på sin födelsedag. Hör och häpna, jag lyckades släppa kontrollen över denna dag och överlät detta till Pelle istället som fixade och donade hela förmiddagen medan jag och Moa och Elsa åkte till Lugnet och badade - så underbart vi hade det! Emma följde med Emilia och hennes familj till Harmsarvet för att titta på djurungarna.


Lite kallt i det djupa vattnet tyckte Elsa.


Men i den lilla poolen var det så skönt. Elsa låg i hela tiden!


Moa och jag hade en underbar förmiddag tillsammans. Vi pratade och diskuterade och passade lilla Elsa. Så mysigt vi hade! Brände oss gjorde vi också för vi låg ju mest och solade oss och pratade :-)


Men sen var det bara att packa sig hem för att ta emot 12 barn på kalaset!


Hur underbart söt får man vara när man är 6 år!!!! Vår lilla prinsessa i den fina klänningen hon fick av mormor. Hon har använt den konstant sen dess...


Vi börjar med lite presentöppning. Oj så mycket fina paket hon fick!


Vi fikade ute såklart. Tänk att det här med fika på kalasen - det börjar bli överspelat. Några kakor gick åt, men ingen ville ha glass!!! Nä, lekarna lockar mer!

Vi började med 3-kamp.

1. Bollkastning. Emma blev lite sur för hon inte träffade bollarna... men efter att mamma försäkrat henne om att det är samma priser och jodå, du kommer också få godis (!) så blev hon med igen!


2. Dragkamp. Riktigt starka var de tjejerna.


3. Säckhoppning. Lagledarna Moa och Cajsa visar hur man ska göra!

Sen var det saftpaus och lek i vattenspridaren.

Tur vi hade många baddräkter i skåpet...

Sen var det dags för prisutdelning, och priset var en skattkarta. Moa leder här sin grupp på jakt efter skatten!



Och här kommer Cajsa med sin grupp. Lilla Ellen hon kämpade med skrindan hon, lillstumpan!


SKATTEN ÄR HITTAD!!!


VA, det är ju inge lakrits i min påse, säger Emma grymt besviken.


Hela gänget! Vi avslutade kalaset nere vid stranden.


Källviksbadet, nästan som vår egen privata strand :-)

Emma är så supernöjd med sitt kalas! Tack alla för ni kom!


Allt gott!
Kram

Studsande barn

Ett stort TACK till kära mormor (och Björn) för studsmattan, den är jätterolig tycker barnen!


Titta vad jag kan!


Kolla på mig då mamma!

För att inte tala om Moa som kan flipp, handstans, volt, flack, track.... :-)  ja, en massa trix kan hon iallafall. Ibland går det dock inte så bra och då blir hon Sur med stort S... men snart är hon där igen och tränar sig. Bilder på henne kommer senare.

Allt gott!
Kram

Fetmats och Gud

Dagarna går och att jag inte sitter lika mycket framför datorn på min fritid syns också i min blogg... inläggen blir inte så många. Men ett litet nedstamp då och då lär det bli fortsättningsvis också.

Status i livet

Jobb
Löper på, massor massor att göra. Flyttat till nya lokaler som är oerhört fina, ligger för långt ifrån verksamheten och är kalla :-)
Pelle stortrivs och går från och med nästa vecka in på sommarschemat som innebär sluta 16.00 varje dag!! Fin-fint.
Hemmet
Det vackra... och ständigt röriga och skräpiga... På tur står att plantera lite blommor ute och rensa rabatterna. Vi har köpt en studsmatta nu efter många diskussioner. Tjejerna har väntat tålmodigt och vi känner oss riktigt bekväma för en gångs skull att de har väntat på något gott och nu får det.
Barn
De underbara tre. Moa har just blivit en stor tjej. Det är bara att konstatera, hon är inget litet barn längre. Hon är en fantastiskt fin 9-åring, med sin mors humör (!) och ett hjärta av guld. Hon är en sån fin vän och omtyckt tjej. Det går jättebra för henne i skolan och hon jympar och spelar fotboll. Denna helg gör hon det hon tycker allra mest om, nämligen tillbringar den hos sin moster Linda. Denna gång även med Allex (såklart) och morbror Henke. Tänk att få ha en moster som ägnar all tid åt henne under hela helgen, gör bara saker som Moa tycker om och framför allt bara umgås och pratar och myser. Underbart att se deras relation, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det.

Emma, vår lilla 6-åring snart. Hon fyller om en dryg vecka! Då blir det barnkalas igen, det tredje inom loppet av 2,5 månad :-) Emma är en alldeles speciell liten tjej. Hon är så full i funderingar och även full i bus... Hon är riktigt bra på att testa våra gränser och det är jobbigt, men ägnar man bara henne lite egen tid, vilket är just det hon vill ha så är hon helt underbar! Förra helgen gjorde vi en utflykt som hon har pratat om sen i vintras, nämligen besökte Fetmats gravplats. För alla er som inte är Falubor, läs mer om Fetmats här: http://www.algonet.se/~hk-kyhle/stories/wagner2.html
Det är en underbar historia om en gruvarbetares öde i Falu koppargruva. Emma har fascinerats av den sen de på dagis besökte Kårebocken och fick berättat historien. Sen dess har vi läst boken och även gått på barn-vandring i gruvan och detta är en upplevelse! Numer ligger Fetmats begravd i Stora Kopparbergs kyrka i Falun. I söndags var det äntligen dags att titta till den. Det var en ganska pirrig Emma som stegade in på kyrkogården en strålande vacker söndag.


Eftersom vi skulle skjutsa Elsa på kalas precis efteråt så passade vi på att äta lunch på kyrkogården... är det tillåtet? Ja, vi träffade på en präst iallafall som kom ut från kyrkan och hon sa inget. Hon kunde dock inte heller svara på vart graven fanns... Emma undrade om präster jobbade på sönadagar också... varför då? När vi ätit klart gick vi runt kyrkan för Emma hade bestämt sett graven när vi kom... och det visade sig vara rätt, där stod den.


Lite skeptisk var hon. Mamma, vad liten graven är. Ja, men graven ligger under marken i en kista som är mycket större än stenen... Jaha, sa Emma och klev snabbt åt sidan... :-) Kyrkogårdar är märkliga gårdar sannerligen.
Det roliga med Emma är hennes filosofiska ådra. Hon började resonera om människor som levde "förr i tiden" som Fetmats och Gud. De ligger på kyrkogården nu för de levde ju bara förr i tiden. Mamma jag tror på Gud, han var snäll. Mamma, hur kan kroppen åka upp i himlen? Ibland känner jag att jag inte räcker till för att svara på alla hennes frågor, men hon nöjer sig ofta ändå med svaren hon får även om jag själv tycker att jag svarar lite konstigt ibland... :-)
Emma förföljs dock av en rädsla att varje kväll drömma mardrömmar och hon vill inte alls sova själv. När hon väl har somnat så sover hon ALLTID gott hela natten, men rädslan finns där. Stackars liten. Förhoppningsvis kan Emma och Elsa sova tillsammans när Elsa har blivit lite större.

Elsa då, lilla pluttan. Ja, hon är tre år nu. En stor tjej. Hon har dragits med en mycket, mycket långdragen förkylning som gör att hon inte orkar vara sig själv till 100%. Hon är väldigt känslig, gråter ofta och är trött. Vi har flera gånger tagit prover som visar något förhöjda värden av trombocyter (ni förstår...) men anvisas bara återkomma om ett par månader för att se hur det ser ut då... Men vissa dagar är bättre än andra och när hon är pigg är hon så himla go! Omtänksam, vet vad hon vill, testar oss och sina storasystrar och däremellan leker hon med sig själv eller sina kompisar, som är förvånansvärt många för att vara tre år!


Här är hon i lekparken och klättar, en egenskap som alla tre barnen ärvt av sin far... Så högt upp som möjligt.


Känner ni hennes känsla av att ha klättrat upp själv! JAG KAN ALLT!!!! Önskar att den kunde få finnas kvar för alltid.

Nej, nu är det lite myskväll kvar innan ögonlocken faller ihop.

Allt gott!
Kram

Narcissisten Anna








Ja... ni borde alla prova detta fenomen "make-over". Det är en upplevelse.

Puss

Mer London

Det är inte lätt men nu ska jag äntligen ta mig tid att kortfattat skriva om vår resa till London.

Flygresan gick bra, Maria var tydligen väldigt flygrädd men vilket pokerface - jag märkte inget av det! Hennes mage märkte av det dock och på fredag morgon vaknade hon med dålig mage och illamående. Möjligen påverkade den indiska maten som Craig bjöd på torsdagskvällen runt 22.30... Vi som planerat att göra denna make-over denna dag men av helt förståeliga skäl var Maria inte upplagd för det :-)
Istället tog vi det lite lugnt på förmiddagen. London bjöd på regn och just då kändes det inte alltför roligt... Men vi åt lite lunch tillsammans med barnvakten Lotta från Göteborg. Karin och Craig jobbade. Sen hoppade Maria in i duschen och under tiden klarnade himlen upp och Maria piggnade till och lusten kom tillbaka!

Fredag eftermiddag ägnades åt shopping. Oxford street kan vi ganska bra nu faktiskt. Vi åt italienskt. Tänk vad shopping kan göra för själen!!! :-)

Lördagen var Karin ledig. Craig vaknade med en dunderförkylning. Men vi åkte ut till Reigate i Surrey, ca en timmes bilfärd utanför London. Här ligger Karin och Craigs nya hus som de ska hyra. De flyttar nog in just nu... Vilket fantastiskt ställe! Det kommer bli skillnad som dag och natt för deras lilla familj att få flytta ut på landet, med egen inomhusbassäng, tennisbana, bar, bio, jacuzzi och bastu!!!

Craig släppte av oss vid Big ben och vi vandrade uppåt förbi Trafalgar square, Picadilli Circus och Oxford circus och lite mer shopping...

Söndagen var vi uppe tidigt. 9.15 var vi på plats på London Studio där make-oversessionen skulle äga rum. Det var fantastiskt roligt - vilken upplevelse! Och bilderna blev väldigt fina, se förra inlägget.

Måndag morgon var vi uppe ännu tidigare. 7.00 kom taxin och hämtade oss och vi påbörjade resan hem. Borta bra men hemma bäst! Underbart att träffa barnen igen!

Så vad tycker vi om London då? Jo, det är en fantastiskt vacker stad. Många fina byggnader, massor att se, trevligt folk träffade iallafall vi på. Men hövva så dyrt det är att leva och bo där. Skulle aldrig rekommendera en barnfamilj att flytta dit. Vilket fruktansvärt pusslande för att få ihop familj och karriär. Vi tror att det är svårt här i Sverige - men kom igen, det går inte att jämföra på samma dag ens. Karin försöker jobba två dagar i veckan, hon har antingen James på dagis då, vilket kostar 700 kr för en dag. Eller så har hon barnvakt vilket kostar halva hennes dagslön. Arbetstiderna är 9-19 ungefär... Finns inget som heter "Barnvänligt" i London, möjligen den enorma leksaksaffären men det är väl det enda. Restaurangerna har inga barnstolar och ser inte med blida ögon när Jimmie inte alls hade någon lust att sitta stilla vid bordet... Hyror som är rena fantasisummorna och på det tillkommer sophämtning (som är bedrövlig i London, det ligger sopor överallt) och uppvärmning.
Alltså, ingen familjestad men som singel eller vuxenturist - absolut värt ett besök!!!

Just one more THANKS to Karin och Craig for your kindness taking so good care of us during our stay in the big city! We look forward to come visit you again, now when you have that big house of yours!!!

Take care!
Love
Anna

Lite mer bilder (more pictures):


Jimmie utanför deras lägenhet på Regents park road (väldigt fint område) alldeles granne med Jamie Oliver och Led Zeppelins sångare Robert Plant. 

 
Big ben and yes, it´s really big!


Oxford circus, mitt i hettan inne i city! Black cabs syns överallt liksom de röda bussarna.


I parken utanför deras lägenhet, Primrose hill park. I bakgrunden skymtar en hund... och London Eye och London Zoo!


Jag och Maria (och Jimmie) spelar tennis vid deras nya hus på Lonesome lane, Reigate!


Inomhuspool, jacuzzi, bastu, bar... hmmm, så härligt!


Gott om utrymme i det nya huset!


Fint sminkad och stylad  flanerar vi längs shoppinggatorna även på söndagen!


London Studio

Självklart har jag massor att skriva om nu alldeles hemkommen efter vår Londonresa! Men det allra roligaste minnet vill jag dela med er redan i kväll - nämligen besöket på London Studio! Craig, Karins sambo, äger en make-over studio och vi fick den stora äran att prova på detta, bli sminkade, fixade i håret och fotade i studio. Så otroligt roligt vi hade det och bilderna är fantastiskt fina!

Jag har verkligen inte alls tid och blogga nu, jag måste tokjobba, ska bort på jobb både tisdag, onsdag och torsdag. Jättejobbigt när jag nyss kommit hem, till en sjuk man och en sjuk liten Elsa dessutom...

Men några av bilderna hinner jag bjuda på :-)


















Visst är bilderna fina! Det var en väldigt duktig fotograf, sminkös och... hårfixare (eller vad det nu heter)!

Thank you Craig, this is a memory of a lifetime!

Thank you familjen Holm/Ward for having us for these days, it´s been a wonderful weekend and we will love to come visit you again in your new BIG house! Kiss Jimmie from ANNA och IA!!

Mer bilder från vår Londonresa kommer så fort jag får en tid över att blogga ;-)

Snabbrapport fran London

Resan gick valdigt bra. Flyget var i tid och vi landade i London 16.00 lokal tid. Vi tog taget mellan Stansted och London och dar motte Karin och James oss. Vi lyxade och tog taxi hem till dem for vi hittade inte ratt buss. Igar tog vi det mest lugnt och Craig kom hem med indisk mat sent igar kvall.

Idag kl 13.15 ska vi ga till make-overstudion for att bli fixade och fotade. Dessvarre vaknar Maria, min kusin, med magsjuka... suck. Karin och Craig jobbar och de har en barnvakt har med sin lilla dotter, sa har ar vi i lagenheten med tva barn och en barnvakt och vantar ut tiden... Forhoppningsvis blir Maria battre snart!

Ikvall skulle vi ut pa medlemsklubb, VIP-members only, som Karin lyckat fixat. Hoppas det blir nagot av det!

Pa aterhorande!
Kram

Mot London

Så håller jag just på att packa det sista, har bytt resväska 3 gånger för att inte tala om alla olika klädesplagg som åkt upp och ner ur väskorna :-) Jag är riktigt urusel på att packa, det är bara att konstatera.

Men annars är det mesta ordnat inför morgondagens färd. Vi drar redan runt 9.30 till Västerås, där vi flyger ifrån. Planet går inte förrän 15,00 men ändå... det är bra att vara ute i god tid, det är min melodi (min och Björns :-)

Vi ska bli make-over:ade och fotade på fredag i en av Craigs studios i London, det ser vi fram emot! Kjolar och blusar är nedpackade för detta event. Annars är det Madame Tussaud som står på schemat och kanske en och annan guidad tur och mycket strosande här och där. Såg på väderprognosen att det var risk för regn....... nehä.... kunde man inte gissa när det är England vi snackar om! Men, men det kommer inte stoppa oss inte!

Nu ska jag packa det sista.
Sköt om er!

Återkommer med bilder när jag är på hemmaplan igen!

Kram

Hjälp... hon är bara 9 år

Något hände efter Moas disco. Hon blev väldigt mycket mer omtyckt av alla killar helt plötsligt... Det är i och för sig inget kosntigt - hon är en underbar tjej och oerhört omtyckt av både tjej- och killkompisar. Det har hon alltid varit.

Nu får man vänja sig vid att hon är ihop med den och har gjort slut med den och han är kär i mig och vi har pussats (!). Hjälp, jag känner mig inte redo att bli "storbarnsmamma". I min värld är jag fortfarande småbarnsmamma och har inte behövt bekymra mig över sådana här frågor... det är ett ovant område.

Ikväll tyckte jag mycket synd om henne. Hon har varit ihop med en kille, vi kallar honom Kalle, och i måndags så gjorde Moa slut med honom för att "Olle" frågade chans på henne och hon ville hellre vara ihop med honom då... Nu har hon fått veta att Kalle blev väldigt ledsen när Moa gjorde slut, han till och med grät på skolan och nu känner Moa sig så taskig för att hon gjort honom illa. Vad säger man?????????????

Jag försöker trevande med några förslag, såsom; huvudsaken att det känns rätt för dig, vem är du mest kär i? Ja, gissa om det är lätt för en 9-åring och svara på... :-)

Det är väl nu man bara ska vara den där förstående mamman som lyssnar och kramar. Lilla gumman, hon kröp upp i min famn och grät en skvätt. Just i detta ögonblick vill jag bara sätta henne i en glasbur och skydda henne från allt, men jag vet att detta är en del i hennes utveckling och som sjävklart kommer leda till något lärorikt i hennes liv, men ändå... min lilla, lilla Moa.

Till råga på allt så låg Emma bredvid också för jag var själv hemma med barnen. - Mamma, varför är Moa ledsen?
Det är väl i sådana här stunder man ändå får se det som en fördel med storasyskon, att hon får se att allt inte är så lätt här i livet och att det är helt okej att vara ledsen ibland.
 
Nu ska jag försöka lägga mig, det väntar oerhört intensiva veckor framöver!

Kram från "snart tonårsmamman"..................

Picknick på Lugnet

Jag skulle verkligen behöva sitta och jobba, det ligger massor med jobb på hög och presentationer på konferenser som ska förberedas. Men vem vill sitta inne när solen strålar och det är så fantastiskt väder ute!!!!!

Vi bestämde oss för att åka på picknick igår och for iväg med tre förväntansfulla tjejer på "hemligt" resmål.


Vi åkte ända till Lugnet :-)

Spelade äventyrsgolf och åt lunch och fikade i gräset nedanför hoppbackarna (mammas jobb som Elsa säger... - de ligger alldeles i närheten och man ser hoppbackarna ända hemifrån oss!).



Elsa med hoppbackarna i bakgrunden.


Här spelar vi äventyrsgolf - jätteroligt!


Moa äter picknick i en skulptur!


Elsa fikar.


Emma fikar.



Våra barn är av naturen klättriga och lite smått rastlösa, det förstnämnda har de fått av sin far och det senare... efter sin mor - jag erkänner.
Detta resulterar i att en picknick utan klättring är inte värd namnet för dem. Efter att ha klättrat i klipporna på sidorna av hoppbackarna så ville Moa ha en ny utmaning - okej sa jag: du ska springa hela vägen uppför underbacken och sen ner! Visst, sa hon och laddade några minuter och stack iväg. Hon gick och småsprang över halva backen, sen när hon hade 1/4 kvar - då sprang hon resten... Mycket imponerande! Gissa om hon var stolt över att ha klarat sitt uppdrag, hon stod högst upp och skrek och viftade med armarna. Gumman, nu är det Wild kids nästa för henne!!

Ha det gott!


Valborgsmässoafton

Vi firade valborg tillsammans med Vicky och Robert och barnen. Vädret var alldeles toppenbra och vi åt massor, massor med riktigt god mat!






Tänk så här varmt har det hunnit bli här i Falun!


Systrarna hann med en liten brottningsmatch i solen också!


Lite kaffe på maten.


Emma och Moa på lite lagom avstånd från smällare och brasa.


Emilia också med!



Runt 9 på kvällen drog vi oss alltså ned mot båthamnen i Källviken och tittade på brasan och väntade på fyrverkerierna. Elsa blev väldigt rädd för alla smällare så hon och Pelle fick avvika tidigare, tätt följd av Wilma och Robert... Lite välling så sov småbarnen sött sen! Emma, Emilia och Moa däremot tyckte det var riktigt roligt så jag och Vicky stannade kvar ett tag. Vi avslutade kvällen ganska dästa hemma hos Petterssons och vi kan konstatera att när man ätit tillräckligt mycket mat så går det inte ned så mycket mer drickbart... toppen! Fick vi vakna pigga dagen därpå!

Hej!


Elsa 3 år

Några bilder till från vår älskade lilla 3-åring!



Dukat och klart inför kalaset! Det är första gången Elsa har kalas, men självklart skulle hon få bjuda sina kompisar när hennes storasyster gör så :-)


3 år fyller jag!


Elsa blåser ut ljusen!


Skattjakt, vi letar efter godispåsarna. Tänk här var man tvungen att ha ganska mycket kläder på sig... nu däremot är det varmt!

Grattis Elsa!




Håll ut...

snart kommer ett nytt inlägg :-)

Thank you for waiting!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0